ECLIPSE

...och så var jag tillbaka, några gram tjockare och med ett urgent behov att få ner svart på vitt; tankar, känslor och åsikter (dom gör sig bäst på det viset, så att jag kan hålla reda på dem). det liksom kliar på tungspetsen och hjärnan går på övervarv.
Nu stör jag mig bara lite på det faktum att jag har läst böckerna, kan historien, har förutfattade meningar, jämför och inte kan se objektivt på filmen. Men, vi keepar helt enkelt that in mind de närmsta två minuterna så ska det gå bra.
Filmen var den bästa av tre, och översteg lätt mina (officiellt icke-existerande, men kanske ändå undermedvetna) förväntningar. Filmen följde till viss del den tråkiga, klassiska strukturen som vi alla förväntar oss få se när vi bänkar oss i biosalongen, men det tonades liksom ut av allt det andra som pågick. Historien mer än berättades; man tilldelades friheten att leva sig in i förhållandena, känna ångesten, hopplösheten och diverse känslor, och se på historien ur alla möjliga perspektiv men ändå döma ur sitt eget. Och det absolut otroligaste (med alla filmerna egentligen) är ju hur duktigt känslor blir till ord, och tvärtom. Jag svär, jag fick gåshud när det var som värst(/bäst)!

Bilden ovan representerar filmen helt otroligt bra. Det röda bandet; valet mellan Edward och Jacob som äntligen bryts i och med att det nu blir final (det togs förresten upp i praktiskt taget varenda scen, ofta flera gånger, men ofta även väldigt diskret (well done)).
Hur de står och vilka ansiktsuttryck de har representerar a) vilka roller de spelar (i dramat och i varandras liv) och b) anledningen till att valet faktiskt är ett val samt fördelar och nackdelar i båda fallen.
Och det var min eclipse-uppdatering. tackar för mej, berätta gärna vad ni själva tyckte om filmen.