Detta inträffade på antingen sjuan eller åttan. Det första jag minns är att jag och mina vänner pratade om honom, de tyckte han var snyggast i skolan men jag spelade ignorant och ryckte på axlarna. Några dagar efter ändrade jag dock uppfattning när jag var på övertid i en tom skola och han plötsligt kom gående emot i en korridor som på den tiden verkade väldigt lång. Han mumlade något åt mig och jag skulle omöjligt ha kunnat hålla med mera. Jag kunde visserligen inte urskilja en enda konsonant av vad han sa, och fick själv inte fram mera än ett rap, men jag deklarerade mig kär direkt. Jag fattade inte hur det hände, men kort efter blev vi tillsammans och kort efter det gjorde vi slut. Två år senare blev vi tillsammans igen och då höll det ungefär ett år, on and off. Förhållandet var naturligtvis inte perfekt, men jag var lycklig så länge det varade.
Trots min ringa ålder vid denna händelse är jag än idag rätt säker på att det var kärlek. Och första kärleken är det alltid något speciellt med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar