måndag 18 april 2011

Bristen på logiken och den bottenlösa paniken framkallar en stark deja vu-känsla. Det är bara den riktigt vulgära svartmålningen som saknas, som den det fifflades med när SD tilldelades mandat i svenska riksdagen. Ungefär hälften av statusuppdateringarna när jag loggade in på facebook ikväll var notifikationer om att folk kommer lämna landet. Sure sure.
PS röstades in i riksdagen, så låt dem sitta och visa vad de går för. Man kommer fortsättningsvis inte få betjäning på svenska ens i sitt lokala Siwa, språkskillnader kan knappast utlösa flera slagsmål i Jakobstad, och om än omöjligt är det fortfarande i allas intresse att man lär sig finska så fort som möjligt. Svenskan är nämligen ett minoritetsspråk, med inte flera än 5% anhängare i Finland. Man tycker ju att det, och resten, borde säga sig självt.
Hur det hela kommer att spela ut vet man såklart inte ännu. Till vilken grad flyktingpolitiken och finlandssvenskan kommer beröras står också oklart, men att hälften av ens fb-vänner skämtar om att emigrera är kanske lite ogrundat. Vad jag är mest orolig för är situationen med EU. Ett EU-kritiskt parti kan inte bara ta sig in i riksdagen och motsätta sig allt Finland är och har strävat efter att bli.
Jag respekterar annars faktiskt grunden i Soinis tankar i vissa frågor, men extrempolitik tror jag inte på i längden.
Jag kommer formulera om mig, kanske imorgon. Klockan är väldigt mycket.

1 kommentar:

  1. Klokt inlägg, Ida!
    Kunde inte formulerat det bättre själv! :)

    SvaraRadera