Torsdagen före midsommar var min sista arbetsdag i sommar, och först i Augusti när skolorna börjar igen fortsätter jag jobba. Jag har stressat helt otroligt mycket över sommararbete, men bestämde mig sist och slutligen för att unna mig denna semester. Jag konstaterade helt enkelt att alla som arbetar över sommaren ju är studerande, och jag som har jobbat hela gångna året borde väl ha rätt till semester likt alla andra. Midsommaren kom direkt på då och passerade rätt lugnt, så idag känns som första riktiga semesterdagen.
...Och planlösheten tar redan halvt kål på mig. Kanske främst för att jag är ensam om den. Redan att handla mat ensam är en skrämmande tanke, så något roligt får jag knappast gjort ensam då heller.
Jag jobbar för fullt i mitt huvud på ett fungerande schema för de kommande sju (!) veckorna. Jag vet nämligen med mig, av erfarenhet, att jag behöver struktur för att kunna leva någorlunda hälsosamt och bra. Det vill säga för att inte bli manisk med mat, träning, bakning eller vad som helst.
Och om sanningen ska fram är jag lite rädd att F ska bli trött på min rastlöshet och allt den kan åstadkomma.
Jag ber om ursäkt för världshistoriens mest tröglästa inlägg, men nu är ni up-to-date om jag mitt i plötsligt tar tag i bloggen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar