Idag är en sån dag då jag bara skriver skit, så det svämmar över.
Ni vet dendär dagen efter-grejen, som jag ju redan har förklarat hur fungerar (och inte bara enligt mig, det är en universalsanning for sure), jag har ett tillägg. Vad jag tidigare skrev var att man inte riktigt får begrepp om nånting, så istället gör man bara det bästa av situationen och skrattar bort misären. Jag fungerar också så att jag måste hålla mig sysselsatt helatiden, så att alla faktum och minnen inte ska hinna ikapp. Lite likt fallet med till exempel en antisocial människa, de kan ignorera och undvika hur mycket de vill, men förr eller senare kommer verkligheten emot (om de inte dör unga i en olycka till exempel). Nu finns det en handfull saker som jag funderar på, men då jag har kommit till en viss point i mitt funderande ger jag bara upp och börjar skratta åt hur patetiskt det är. Före jag kommer till själva upplösningen. För jag behöver inte se upplösningen idag, det får vara "bara patetiskt" för tillfället. Det är det fina med dagen efter egentligen; man har tillåtelse att skjuta upp verkligheten (varför man har det vet jag inte).
Och på en helt annan note, om en viss Ellen ser detta inlägg, ring mej! Jag behöver veta saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar